Jaha, då var vi här till slut. De flesta har jag redan sagt hej då till. Det är bara pappa och Henrik kvar och de följer med mig till flygplatsen. Allt är packat. Synten fick stanna hemma, så även mycket annat. Allt här hemma ligger i flyttkartonger, väntandes på vart jag senare en dag ska bege mig. Jag vet inte riktigt vad som väntar, men det är helt klart början på ert nytt kapitel i mitt liv, om jag fått vara klyschig. Jag saknar er alla redan nu, men livet förändras vare sig man vill eller inte, så det är bara att acceptera det och försöka styra så gott det går.